Varför jag inte vill använda ordet självmord

Det finns flera anledningar till att förändra språket kring när en människa inte orkar leva längre.

Idag används tre olika begrepp för samma katastrof:

• Självmord
• Suicid
• Psykologiska olycksfall

Jag ogillar ordet självmord eftersom det innehåller en brottslig handling. Att ta sitt liv är inte ett brott och bör inte beskrivas som ett mord.

Begreppet saknar också ett förebyggande perspektiv och har en negativ laddning.

Ordet suicid är bättre, men kan upplevas som kliniskt.

Jag föredrar istället uttrycket psykologiska olycksfall.

Det tar bort skuld från den som drabbats och från de som blir kvar. Det beskriver också vad det handlar om – en kedja av händelser och omständigheter som blir för svåra att hantera.

Begreppet öppnar upp för handling. Precis som andra olyckor kan de förebyggas genom kunskap, insatser och rätt stöd.

Det finns lagstiftning som säger att samhället ska förebygga olyckor, vilket gör perspektivet relevant även här.

Med ökad kunskap och rätt insatser kan vi minska risken för att människor hamnar i situationer där de inte ser någon annan utväg.

"Människan utstår nästan vilken plåga som helst för att få vara kvar i livet."

Genom att bygga tryggare miljöer och öka förståelsen kan vi förebygga och rädda liv.

Det finns en nationell vision att ingen ska behöva hamna i en situation där det känns som enda utvägen.

För att nå dit krävs mer resurser, samordning och ett gemensamt ansvar.

Ord spelar roll. De påverkar hur vi tänker, känner och agerar.

Tillsammans kan vi göra skillnad.

Våga fråga. Våga lyssna. Våga agera.